Arbetsgivarens dröm tills de bränner ut sig

Du vet vilka de är i din organisation. De som möter deadlines. Är leveranssäkra. Förberedda i möten. Ständigt redo att ta nästa steg. Engagerade. Har förmågan att övervinna hinder. Skyller aldrig ifrån sig. Når resultat som får dig som chef att framstå bättre. Det är inga fiktiva personer, det är organisationens högpresterare.

Hjärna, stress och prestation, tre komponenter som är tätt sammankopplande. Läs meningen igen – denna gång som det låter: ”Gärna stress och prestation”! Ja, gärna prestation, vi lever i ett prestationssamhälle och vi mår bra av att prestera. Men stress? Vem vill ha stressen?

“Att människan skulle besitta oändlig energi är lite som att ladda mobilen en gång och tro att batteriet håller för evigt. Precis som med mobilen behöver människans energidepåer laddas om – kontinuerligt.”

Alla jagar stjärnor – men hur hindrar vi de från att slockna?
I en alltmer globaliserad värld, där konkurrensen ständigt ökar ställs det hårdare krav på företagen. Som en ren överlevnadsinstinkt jagar företagen talanger som vatten i Sahara. Det läggs ändlöst med tid, pengar och resurser på att hitta dessa åtråvärda talangerna. Det arbetas fram strategier som reder ut frågeställningarna: ”Hur hittar vi dem?”, ”Hur utvecklar vi dem?”, ”Hur får vi dem att stanna?”. Det man tycks missa är strategierna för hur företagen ska hålla dessa medarbetare lysande över tid. Hur de ska arbeta för att motverka att de ska bränna ut sig i en värld där färre förväntas leverera mer. Det är lite som att medvetet placera pengar i en fond som inte ger någon avkastning över tid.

Att vara högpresterande innebär inte att man har ett högpresterande immunförsvar mot stress. Tvärtom, forskning visar tydligt att det är högpresterande människor som i större utsträckning faller offer för den stress som attackerar vårt samhälle utan pardon.

Högpresterare riskerar att överutnyttjas
På de flesta arbetsplatser finns en eller ett par anställda som presterar på en lägre nivå än önskat. Det är för ingen en hemlighet att prestation varierar människor emellan. Men det är näst intill tabu att tala om vad bristande prestation får för effekter på företaget och på de högpresterande medarbetarna. Det faller utanför jantelagens acceptans att uttala sig om att någon presterar bättre än en annan. Men det tillintetgör inte verklighetens krav på företagen och de faktiska konsekvenserna bristande prestation över tid för med sig.

Vid bristande prestation agerar sällan chefen på det faktiska problemet. Chefen riktar istället blicken mot de lojala medarbetarna som presterar. De medarbetare som ser bortom sig själva och vill bidra, de som är “uthålliga” och inte tappar modet, de som tar stort personligt ansvar för att säkerställa att arbetet blir gjort. De som drar sig för att be om avlastning då det kan riskera att förstöra den image de byggt upp som självständiga och framgångsrika medarbetare med höga ambitioner. Att känna sig lyckad upplevs många gånger som viktigare än att må bra, därför ignorera många kroppens varningssignaler om att belastningen är för hög.

Cheferna är så tacksamma för dessa medarbetare att de varken vågar eller vill se när de blir pålagda för mycket ansvar. De löser ju även deras problem med förväntad leverans. Att medarbetarna varken har de formella ansvaret, tiden eller lönen för arbetet de utför försvinner in i glömskans dimmoln – ända fram till dagen då de slutar att fungera. Dagen då positiv stress övergått till ohälsosam stress. Dagen då de medarbetare som arbetsgivaren trodde var oumbärliga blir dränerade. De blir utbrända. Utmattningsdeprimerade. Ett hälsotillstånd som i de värsta av fall kan innebära att de som drabbas aldrig kan återgå till de vanliga. Vilka signaler sänder det ut till övriga? Blir det en morot att vilja gå den extra milen på arbetet? Eller blir det ett uppvaknande om att jakten på framgång belönas med ett sjukintyg?

Omsätts den snedfördelade arbetsbelastningen till ett idrottsslag skulle det innebära att 2-4 spelare skulle bära ansvaret för hela laget. De spelarna skulle rent fysiskt inte kunna hålla energin levande för att ta sig igenom första halvlek. Inom idrotten agerar man omedelbart på bristande prestation för att undvika risken för överbelastning, men konsekvensen inom idrotten är omedelbar. Inom arbetslivet är konsekvensen av överutnyttjade medarbetare inte omedelbar och därför undviker många chefer att agera i tid. Varför välja en labyrint när det finns en rak väg att gå?

För att vara framgångsrik i den tätnande konkurrensen måste företag skapa förutsättningar för chefer att kunna vara bra ledare. Ledare som inser att kreativitet och effektivitet byggs hos välmående medarbetare – inte utsugna. De inser att fenomenet, säkra det bästa laget inte handlar om att alla ska vara bäst – utan om att vara bäst tillsammans.

Att arbeta långsiktigt med affärsstrategier – men kortsiktigt med medarbetare är lite som att åka till solen för värmen, men bara jaga skuggan. Vem ska exekvera dessa affärsstrategier när medarbetarna arbetat sig sjuka? En fråga företag bör ställa sig. 

Maria Ergül
 

Maria Ergül
Maria Ergül
Maria är en debattör som inte räds för att sticka ut hakan. Hon har jobbat med HR inom globala industrier sedan 2009. Med en bakgrund inom idrotten anammar Maria ofta idrottens metodik i sitt arbetssätt. Hon har stort intresse för ledarskap- och organisationsfrågor och ser hållbar utveckling som nyckeln till framgång. I sin roll som HR Manager bidrog Maria till att Bombardier år 2015 utsågs till Årets innovatör inom Employer Branding.

6 Responses to “Arbetsgivarens dröm tills de bränner ut sig

  • Du är en intressant människa. Älskar dina inlägg. Du tänker annorlunda men på ett bra sätt, mycket bra sätt.

    • Maria Ergül
      Maria Ergül
      1 year ago

      Men WOW, tack Ida – vad glad jag blir! =)

  • Skönt med någon som vågar se sanningen i vitögat och tala öppet om det! Vi behöver mer sånt om vi på allvar ska kunna lösa nutida och framtida problem. Vi är många som skulle behöva se oss i spegeln i det avseendet!

    • Maria Ergül
      Maria Ergül
      1 year ago

      Hej Jonas,
      Tack för din kommentar.

      Precis som du säger, är det viktigt att verkligheten lyfts till ytan – som den är, utan filter. Vi måste acceptera de problem som finns, dels för att kunna lösa dem men framförallt för att motverka dem. Jag fortsätter att skriva tills folk börjar agera istället för att bara lyssna med skygglapparna på.

      Hälsningar, Maria

  • Patrik Modig
    1 year ago

    Jag känner igen mig i detta och nu som alltid anser jag att en bra chef och företagsledning är medvetna om hur personalen mår. Ledningens uppdrag och ansvar är att skapa förutsättningar för de anställda att prestera väl över tid utan att tappa fokus på arbetsmiljö, hälsa och trivsel.

    • Maria Ergül
      Maria Ergül
      1 year ago

      Kunde inte sagt det bättre själv. Dessvärre tror jag många gånger att företagens kortsiktiga ekonomiska vinning är större än viljan att arbeta långsiktigt med arbetsmiljö, trivsel och hälsa.

Lämna en kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *